Start av spellista för stormiga dagar i december/januari/februari.

/snöslask och oväder/ 

 

 

I see a little silhouetto of a man.

Hallå.

Det visade sig att det visst befann sig vänner i byn igår så jag satt ute i skogen och hade det hemskt trevligt med Sebbe och Eintler även om det slutade med att jag kräktes ned mina platåskor och efter det åt upp ett helt kakpaket.

Idag stannade jag hemma från skolan och kom alldeles nyligen in genom ytterdörren efter att ha ägnat ca en timme åt att umgås med min älskade Kimberly som jag träffar allt för sällan numera känns det som.

Nu tänker jag ta en dusch och sen sitta i solen för att torka håret (obs obs warning achtung mina dreads fyller elva månader imorgon) med en kopp kaffe, fredagen kan väl inte bli så väldans mycket bättre än såhär.

Now, a video that breaks my heart pga den största crushen i mitt liv for now: Queen - Bohemian Rhapsody.
 

I wanna change this broken heart and make it new now.

Nu är snön så gott som bortblåst och plusgraderna håller i sig allt starkare för var dag som passerar, vårfågeln och alla dess fjäderklädda kompanjoner kvittrar för fullt alla de ljusa timmarna och en klump i magen känns inte lika påfrestande när jag tänker på att det inte dröjer länge alls innan parkhäng och picknickar upptar min lediga tid iförd klänningar och knallrött läppstift återigen.





Vårlovet som jag så fagert har bestämt mig för att kalla det äger rum nästa vecka och jag ska äntligen pierca septum då (vilket jag längtat efter i år och dar), jag är pirrig men så himla exalterad.


Oh I see them crawling underneath your skin.

Imorgon börjar skolan och jag är så opepp som det bara går.
Antagligen kommer min tankegång vara så obotligt fylld med dumstridiga åsikter som hjärnspökena proppar i min när jag tar 301an till skolan men jag hoppas att jag klarar av hela första skoldagen.

Jag dricker te och längtar bort till sommarkvällar med vin och kyssar på halsen.

Det enda som hindrar mig från att glida ifrån verkligheten på allvar är rakbladsbetten, rökmolnen och tanken på att hans hjärtslag ekar någonstans i världen. (Hopefully he's missing me just as much as I'm missing him.)


There are voices in my head / saying things that shouldn't be said / I just hope that they will / go away.

God förmiddag.
Det är alltså den trettionde december tjugohundratretton, med andra ord den näst sista dagen på detta usla år.

 

Att göra en årresumé som alla andra känns ganska lockande så jag ska nog ge mig på det för första gången någonsin, for now delar jag med mig utav två låtar jag spelat sönder detta år.


Jag är en patetisk skugga i en stad utan hjärta.

Saker man kan göra på en lördag istället för att sörja att man inte är på Håkans spelning:


Läsa en vårfavorit trots tre månader för tidigt.



Dricka grönt te som köptes på höstmarknaden.

 

Lyssna på Broder Daniel.

 

'Cause all my problems, they follow me, I flew to the moon but it wasn't far enough away from you.


I pushed my covers down with stubborn force and stumbled out of bed.


Thought I saw your face at the end of the alley, it was dark but somewhat pretty.


Jag hasplade ur mig "jag älskar dig inte längre".

Hejsan hoppsan lillebror.

Ni kan ju inte ens ana hur överraskad jag blev när jag såg att jag hade över hundra läsare igår, en liten småbloggare som jag. Det är helt ofattbart men gud så kul!

Idag går Här kommer lyckan för hundar som oss på repeat och det lindrar mitt bultande hjärtas vrål en skvätt.

Jag var hos min psykolog idag, den tredje december börjar vi undersökningarna kring vad som är fel i mitt hjärnkontor.
Hon antecknade och hmm:ade när jag berättade om rösterna som pekar ut varenda groteska detalj på min kropp, när jag berättade att hjärnspökena skrattar åt mig när jag äter.

Men andra ord; jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans.

 
Åttonde mars tjugohundratretton:
"Dessa invånare i min kropp (läs: används som bostad utav diverse elaka jävlar) är förskräckligt elaka; lämna mitt huvud."



Love like you’re lost in some old fashioned movie and it all works out right in the end.


We are the soldiers of the human race.


Vi sluter ögonen och lyssnar på en psalm som bor i hjärtslagen.


The Matinee - Green Couch Session.


RSS 2.0