I cannot make you understand.

/skapelse från en sen sommarnatt/


Vad jag bryr mig om e att se som i slowmotion när du går sönder inuti så som jag gjorde nyss.

Målar tavlor, dricker omänskligt många koppar kaffe, känner mig snyggast i världen, skrattar så att det gör ont i magen, jag värker efter dig, gråter i affären pga glass (läs: känslomässigt ostabil), läkaren hejar på det faktum att jag inte kan skilja på verklighet och fantasi eftersom det innenbär att ångesten from time to time väller ur i former som denna:


The pathetic part is that i would’ve followed you anywhere.

Man kan få sitt hjärta krossat dagen innan våffeldagen (igår) och planera sitt självmord..

.. Eller så kan man omvända all den ilskan till någonting kreativt.

(Ja bilderna på bilderna är skit men fuck that).

Reslutat:

 
 
 

Put a gun to my head and paint the walls with my brain.


Whatever.


"Society is messing with my brain."

 

Jag tänkte på dig idag (grattis på födelsedagen ditt jävla as).


I feberns dvala / del:två.

 

I feberns dvala / del:ett.


Kanske är min hjärna tumlad och tömd / medicated with alcohol and cigarettes.

Godkväll.
Jag borde vara fullt upptagen med att skriva på min historieuppsats som ska vara inlämnad imorgon, istället njuter jag av en kopp björnbärs-te och lyssnar på BD.

Jag återfann min kärlek för "kapitulera omedelbart eller dö" för någon vecka sen, alla i hela världen bör läsa den.


För några kvällar sen bestämde jag mig för att måla en obestämd herre på min sovrumsvägg eftersom jag nu har en perfekt yta mellan bokhyllan och fåtöljen, hen är inte färdig än men såhär ser min skapelse ut.


Idag höll jag ett tal om homosexualitet i skolan, även om jag hade hjärtat i halsgropen och antagligen talade för snabbt för mtit eget bästa tyckte jag att det allt som allt gick rätt bra.

Jag har precis sköljt ur hårfärg ur två dreads, om 24 minuter ska jag gå ut för att träffa Kimberly.

Now there's a terrible light on the shading where you threw your insanities on a wall.

Hallå, de senaste dygnen har jag druckit vin ute på en brygga med Toni & Rickard (fruktansvärt trevligt var det om jag får säga det själv), sett på idol med Sandra, legat på golvet och skrikit ikapp med båda Krunis och Håkan, druckit rosa te ute på balkongen och sjungit både Shoreline (påminner endast om mitt favorit festivalhångel; se till o krama riktigt hårt, det här är vår sista låt) och Little Brother för mina grannar.


Med andra ord har jag mest tagit det lugnt och haft det förvånansvärt trevligt. Jag har verkligen ingenting emot att ligga i en säng högst upp i ett höghus med ett paket marlboro kl 03:47 på morgonen och prata about everything livet har att göra med.

För den delen har jag ritat en del också.

 
Nu måste jag springa till bussen som går om en stund, ha det fint babes.

Med sommarens sista melodier spelandes i min hjärnbark.

 

Sista sidan i mitt ritblock.

 

Livet aka såpbubblemördaren.


RSS 2.0