Sorgen slamrar hårdare mot bröstkorgen än mina egna hjärtslag.

Ikväll övergav en utav de viktigaste människorna i mitt liv mig och sorgen som bosatt sig inom mig är fullständigt obotlig och alldeles ur kontroll, den har ingen befogenhet alls att klamra sig fast i mina revben så våldsamt som den gör men jag har inget annat val än att acceptera att sorgen kontrollerar mig bättre än vad jag själv gör.

Denna person är någon jag kunnat lita på i alla årstider och någon jag förlitat på gällande alla trassel inom samt utom min hjärnbark i så länge jag kan minnas och mitt hjärta har gått i en miljon bitar, jag har ingen som helst respekt för denna person alls längre. You don't do this to someone you love och han sa att han älskade mig, han sa att det inte fanns någon annan han höll mer kär än mig och han var en utav de bästa vännerna jag någonsin haft. Nu finns han inte mer och kommer aldrig någonsin mer att finnas i mitt liv, it hurts like hell.

Jag behöver min kärlek, pojken som en gång i tiden var the worst heartbreak of all times, för han är antagligen den enda på vår blåa planet som kan skölja ur alla monster ur mitt innersta.

För en sekund när hans blick möter min så minns jag inte hur kaosartat mitt liv är.

Promenerar med piskande vind mot kinderna, dricker te som bränner i halsen, längtar till min kärleks närvaro, äter glass, pillar på blåmärket på mitt vänstra knä, försöker minnas hur hans händer mot min hud känns.

Har inte vart i skolan på över en vecka men det känns som en bättre prioritering att försöka hålla hjärtat på plats i bröstkorgen.

Jag visste att denna vinter skulle bli den värsta i min livshistoria, jag längtar så att jag går sönder efter våren. Jag drömmer om katter nästan varenda natt och google säger att det förutspår trassel och problem bland annat, jag har drömt om dessa kreaturer i över ett år and I'm totally fed up with allt jävla trassel.

Allting är en katastrof.

Progress report; I'm missing you to death.

Halva natten har jag suttit uppe med slaktarångest på grund utav mäns objektifiering utav den kvinnliga kroppen/min äs som legat på is men sakta börjar ta sig in mer och mer i mitt hjärnkontor/att min kärlek är så himla långt bort när jag behöver hans hjärtslag och som salt i såren tog jag antagligen ett utav de mest idiotiska besluten tjugohundratretton och skrev till _det_ exet.

 
Och den resterande halvan utav natten har jag legat i sängen och kollat mitt twitterflöde, tänkt på diverse hemska saker som den dagen min krigsprinsessa (läs: mormor) inte längre finns på denna jord i en kropp och slutgitligen så har jag försökt sova vilket har avrundats till en huvudvärk som får mig att vilja slita av kindbenen från mitt ansikte. 

Idag ska vi i varje fall få reslutatet från hjärnröntgen jag var på för elva dagar sedan och jag har hjärtat i halsgropen och är nästan mer ängslig över att dem ska säga att det inte är någonting fel alls på mitt huvud.

Godmorgon på er i vilket fall som helst, har ännu inte beslutat om jag ska ta mig till skolan eller ej pga huvudvärken.

Psykologiska berg och dalar / som jag springer, brinner inne eller drunknar vilket som.

Godmorgon eller fortsatt trevlig natt eftersom jag precis som vanligt legat vaken hela natten.
Jag såg på "cyberbully" häromdagen förresten, jag kunde känna igen mig så fruktansvärt väl i vissa partier utav filmen och grät grät grät. Om ni får chansen - se den.
Det känns som att någon har plockat av ett kg ångest från min kropp för att det är fredag idag även om jag inte har några planer alls förutom att jag kanske ska äta middag med Moa och Kimberly.

Jag har faktiskt ingenting mer innehållsrikt att skriva så ni får ha en fantastisk fredag, puss.



Ghosts in my head are here again / autumn hasn't even properly started yet.

Sleepless nights are back again darling; har vridit och vänt på mig hela natten, läst meddelandet han sände sjuhundramiljoner gånger om (what if he's being serious).

Men nu är det dags att ta tag i livet (for now anyways) och gå till bussen, idag ska konstutställningen bli av and I'm pretty excited.

Hoppas att ni alla har en fin dag.

 

Med hjärtvärken från helvetet välkomnar jag tionde månaden på året / jag ville inte förstöra allt det fina med min äckliga ångest.

Ikväll har jag tinnitus i hjärtat, inte ens att gröpa ur den smutsigaste sanningen inför K hjälper en kväll som denna.



Det är så himla många bokstavskombinationer som jag vill välla ur mig men allting fastnar som en klump i halsen.

Ikväll är det hål i mitt hjärta precis som i allting annat och det är alldeles lagom att inse en utav de värsta verkligheterna en flicka kan uppleva i hela sitt liv. Jag vet inte vart jag ska vända mig med all ångest som bara samlar sig i bröstkorgen precis som fåglarna i träden.

Välkommen oktober, om tjugofyra dygn sitter jag på ett plan långt bort åt helvete och det är en klen tröst.

Jag önskar att jag kunde få räkna dina revben natt / efter natt / efter natt / efter natt.

Godkväll/natt/morgon.

Nu har jag återigen startat upp mitt weheartit-konto (klicka på bilderna så hamnar ni där).


Jag har ingenting fyllt utav mening att skriva, jag har startat upp ännu en tumblr som ni kan finna här.

Klockan är 04:16, Radiohead spelas låt efter låt efter låt medan jag renskriver mitt svenskatal som ska hållas första lektionen imorgon. Jag är nästan aldrig i skolan längre; nätterna smälter ihop med dagarna och jag ligger i min säng och kränger omkring bland skrynkliga lakan mardrömmar/mardrömmar/mardrömmar.

Konstutställningen blev aldrig av, kanske denna vecka istället.
Kanske vågar jag ta mig till filosofilektionen denna vecka, kanske är det denna vecka jag trillar ihop till den ledsna hög jag egentligen är.

"Sluta fråga hur jag mår; precis som vanligt men försöker ändå fast jag har öppna sår".

Hallåhallå, eller ja, godafton.

Idag har jag inte bloggat en endaste sekund pga sov (dvs led utav mardrömmar) fram tills efter kl 16. Åt en fabulös pannkaksfrukost och efter det fyndade jag en LP-spelare, vinyler, en mumin-dvd och en alldeles fantastisk jeansjacka ála sjuttiotalet nere i vår lille källare.

Efter det storrensade jag genom rummet och placerade ut diverse LPs och högtalare så att man skulle kunna röra sig fritt, tog ett par danssteg till Ebba Grön och åkte därefter hem till min lilla by. Nu har jag vart ute på promenad med Kimberly, pluggat och lidit utav migrän i minst hundra år (läs: blir hemma från skolan imorgon) och tänker nu sova, sweet dreams.


"Let me take you down ‘cause I'm going to Strawberry Fields".

Godkväll!
Vid halv ett nu inatt så ställde jag mig för att steka pannkakor och avnjuter nu some pancakes med jordgubbar och kanel, i mitt kvarter lyssnas det på kassettband @The Beatles, hur fint som helst om jag får säga det själv.
Hoppas att ni sover sött när ni väl ska sova, puss.


RSS 2.0