The sun is up, the sky is blue.

Umgicks med pojkarna igår, gömde oss från regnet under ett tak medan rökmolnen dansade över oss, fick massage på ett köksgolv, gick armkrok hela vägen hem till köksgolvet, invigde mina buffalos/platåskor, konverserade med min kärlek för en gångs skull (är så kär att det gör ont i mig), låg i sängen och vände på huvudet så ofta för att se vem som pratade att hela rummet snurrade runt runt runt.

Stannade hemma hos Sebastian hela natten för att lyssna på Queen, dricka kaffe, skratta så att det gör ont i magen och prata om sånt som man egentligen inte delar med sig utav till någon annan. Han är bra, han den där Sebastian.

Satt i skogsgläntan ensam klockan åtta på morgonen och åt sen två frukostar, lyssnade på Queen och blev alldeles utom mig av sorg pga I have such a huge crush on Freddie and it's unacceptable för han var så löjligt fin att det skaver.

Placerade mig på baksidan i solskenet med Beatles spelandes och världens finaste katt kom fram och kelade sorgen ur mig.

Slutsats: jag tycker om katter, fina vänner, kaffe, Freddie och frukostar.

Kommentarer

Tror du på det där själv, att hjärtat lär sig av erfarenheter?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0