Svart är ingen färg, det är så man känner sig.

God förmiddag.

Just nu sitter jag på första lektionen inom gymnasiearbetet även om jag cirkus endast har försökt återanpassa min dator ännu en gång då den har blivit helt rensad utav skolan; skärpning Heidi.

Är rätt så ledsen över att skins och oitnb har raderats men jag finner nog ett sätt att överleva detta (antagligen med hjälp utav sjutton koppar kaffe och för många rökmoln för mitt eget bästa).

Imorgon har skolan pågått i en vecka och hittillis har jag klarat av att ta mig till skolan varenda dag, idag var det rätt så kämpigt när jag stod där på tågstationen med vad som kändes som en sten i bröstet. Som tur var så har jag lyckats bli rätt så betagen utav en alldeles ypperlig pojkes existens, han räddar mina handleder från att bli söndertrasade alldeles för ofta och jag kommer nog att vara honom evigt tacksam för detta.


Jag köpte mig en kopp kaffe och pratade med honom på stationen tills Cajsa kom och räddade min existens ytterligare ett steg, är så glad för människorna jag har i mitt liv i dagens läge och jag kan inte nämna det tillräckligt många gånger.

På tal om denna pojke så är jag alldeles fånig med hjärtslag som slår tre slag för snabbt och fjärilar i magen som är så vilda att de antagligen har tagit ecstacy. Nu på fredag (alltså om tre dygn) så ska vi träffas för första gången sedan Emmaboda, med andra ord ska vi umgås för första gången utan att vara påverkade utav diverse substanser och jag är alldeles för nervös för mitt eget bästa.


Nu ska jag åtminstone försöka mig på att fokusera på skolarbetet, hoppas er morgon startade bättre än min.

Life’s too short to drink crappy coffee and cry over boys who don’t care.

Godkväll!

Jag kan inte ens beskriva hur oerhört bra det känns att se att statistiken skjuter i höjden så fort jag återigen har kommit igång med bloggningen (även om ni är hemskt dåliga på att lämna spår efter er såsom kommentarer men det är lugnt, jag tycker om er ändå). Jag har verkligen saknat denna blogg. Den finns liksom alltid här för mig; ni finns alltid här för mig. I både nederlag och i mina lyckligaste stunder.

Jag överlevde första skoldagen men det berodde nog mest på att Cajsa bjöd på både lunch och en vaniljlatte (she's the best). Sen att jag tog en sex timmars lång nap när jag kom hem från skolan är en helt annan historia. Jag hann åtminstone umgås med Sebbe en stund nu på kvällskvisten och blev lite förälskad i ett punkband som vår käre vän Persson är helt frälst i. Är så glad över att jag har dessa fantastiska pojkar i mitt liv.

Har för den delen börjat använda mitt weheartit-konto ännu en gång, ni kan finna den via att klicka på bilden.


Nu ska jag dricka en kopp te i hopp om att återfå en normal kroppstemperatur då det endast är tretton grader i mitt kvarter, hoppas ni har haft en fin kväll. Godnatt.

Kamerarullen • Verklighet, det här som blev vår verklighet, allt det här var oplanerat.

Här nedan följer fagra exemplar på fotografier så som Sebbe med brinnande kalsonger på en pinne, finpicknick med Katja, Anna på ungefär världens mest ostabila brygga, skogsjesus med sin ukulele och Isak som spelar gitarr vid brasan (obs: ej i den ordningen alls).

Mina vänner är finast i världen, tycker om dessa människor alldeles för mycket.


Sista sommarlovsnatten.

Idag är sista natten innan skolstarten, jag har spenderat den med att åka vilse på småvägar i skogen, förfölja andra främmande människors bilar, att ta två rundor till donken och självklart detta med tre utav de allra bästa jag har.

Jag kom hem för cirka 2.5 timmar sedan och är fullkomligt upptagen med att måla naglarna kolsvarta sådär som de ska vara på hösten (helst hela tiden, varenda dag) och med att gå genom alla dessa fantastiska dokumentationer utav sommaren (det kommer antagligen att dyka upp fler ypperliga fotografier på mina ack så fagra kamrater här).

Jag tvivlar på att jag kommer att tillåta mig själv att få ens ett uns utav sömn detta natt så att jag verkligen inte ska försova mig imorgon, on the first day of school and everything, how silly wouldn't that be? Nu tänker jag ta en paus i allt det viktiga jag gör för att läsa på om konstskolor, hoppas ni sover fint kära ni.

Emmaboda 2014 / kamerarullen.

Detta års Emmaboda var så fruktansvärt mycket finare än förra året.

Jag grät ungefär hela sista morgonen eftersom jag var så ledsen över att behöva säga hejdå till alla våra campkompisar (nästan alla är med på bild nummer tre). Det var ett utav de sorgligaste farvälen i hela min existens, jag längtar ihjäl mig till nästa år.

Det var dans dans dans, kramtävlingar (that I obviously won), så mycket alkohol och alldeles för fina människor.

Mitt hjärta går sönder, ta mig tillbaka.


Ni har missat nakenbad om natten, kyssar med främlingar och tältningar när vi får nya namn såsom skogsjesus.

Jag känner mig nästintill fullständigt redo för att ta sju:femtio bussen imorgon och ta mig till den första skoldagen för den sista höstterminen i mitt liv. (Om nu inte mina Englandsplaner går som mitt hjärtas innersta väsen vrålar att det ska).

Höskylan tränger sig genom sommarvärmen och alla dessa åskoväder får marken att skaka och det känns faktiskt som att det är alldeles lagom att hösten kommer med stormsteg såhär i början utav slutet på augusti.

Igår var sista riktiga sommarlovskvällen och den spenderades som de flesta nätter detta sommarlov; med att titta på stjärnorna och att sitta vid vägkanten och prata om allt och ingenting. Jag hann även se på blue is the warmest colour och den sved väl litegrann i hjärtat, trots detta tyckte jag om den.

I nuläget lyssnar jag på regnet och ser genom fotografierna som äntligen blivit framkallade från min kamerarulle som vart med om både ett och annat äventyr, jag känner mig nästan lite nostalgisk över sommaren som har passerat även om den var här för en alldeles liten stund sedan.

Han är äntligen ur mitt liv, jag låtsas som att han inte finns och jag kunde inte vart lyckligare än vad jag vart denna sommar.

Det har passerat nästintill två hela månader sedan jag bokstaverade ut en endaste mening här.

Denna sommar har bestått av att kyssas kyssas kyssas med folk jag inte ens kan namnet på, att dansa omkring halvnaken tills benen har vikt sig, att ligga och titta på stjärnorna i flera timmar och önska att det var 90-talet just då.
Att glömma att han någonsin har haft sina fingertoppar mot min hud, att lära mig så mycket om mig själv att det känns som att jag är en helt ny individ, att planera så mycket inför framtiden att det känns som att man aldrig någonsin kommer att kunna röra vid den (åh gud det gör så ont att nåt så nära kan va så långt bort).

Jag har återigen kommit in i en kreativ fas för den delen och det känns alldeles förträffligt, jag stannar uppe hela nätterna för att få ur mig alla fantasifoster som kränger omkring i min hjärnbark dag ut och dag in.

Det bästa i mitt liv just nu är att ligga på rygg i det fuktiga gräset och titta på stjärnfall med pojkarna medan vi sätter oss in i de mest komplexa konversationerna.

RSS 2.0