The human skin can be hard to live in; jag är rädd för allt, beredd på allt.

Godmorgon.

Igår satt jag ute ända in på natten med Sebastian, Fredrik och Adan. 
Vi hade det fruktansvärt trevligt även om det ännu känns underligt att ha vänner som är så nära till hands och inte sjuttioåtta mil ifrån mig (t.ex Cecilia, Olivia och David).

Innan dess satt jag hemma med Kimberly halva dagen och packade färdigt min resväska, drack några koppar te och konverserade kring politik / som vanligt kom vi inte fram till någonting vettigt.

Nu om en fyrtio minuter sitter jag på bussen till Strängnäs för att slutligen ta mig till Eskilstuna för att säga farväl till min kärlek ännu en gång, mitt hjärta brister utav bara själva tanken på att han kommer att vara borta så himla länge men han är värd det. Jag skulle stå ut med alla ensamma nätter i världen om jag så skulle få ha en med honom nära.

"When you love someone, you do what's best for them, not what's convenient for yourself."

Nu ska jag klä på mig och dylikt, puss.

I got tears on my cheeks rolling faster than a rocket-ship.

Hallå.

Idag var en sådan dag då jag vaknade med spränghuvudvärk, täppt näsa och accepterade det faktum att min kärlek har smittat mig med sin förkylning. Med andra ord var jag inte i skolan och jag tvivlar på att jag kommer att vara där de närmsta dagarna innan höstlovet.

Vi åker till Rhodos om tre dygn så jag ska försöka att kura ihop mig i sängen med hundra koppar te i hopp om att jag mår lite bättre innan vi åker. 

 

I lost myself; and that's where the beginning of the end begun.

 
 

The world is ugly but you’re beautiful to me / if it doesn't break your heart it isn't love.

Godkväll.

För ett dygn sedan satt jag i bilen påväg mot Eskisltuna för att hämta hem min kärlek, månen var större än vanligt.

Jag trivs som bäst med hans oregelbundna hjärtslag mot min kind / med så många millimetrar hud som möjligt pressad mot hans hud för att verkligen mentalt förstå att det är på allvar.

Inatt sjöng jag "Du är snart där" för honom och grät ned hela min kudde, pussade hans nyckelben hundra gånger om, berättade för honom hur jag letat efter honom i alla pojkar jag stött på sedan den där dagen då vi träffades för första gången, vi bad om ursäkt för hur vi har betett oss.

"Jag älskar att kyssa dig, det känns verkligen som att varenda kyss är vår första."

Idag skulle jag egentligen ha åkt till min psykolog men hjärtat vägde så tungt att jag valde att ligga kvar i sängen med min kärlek och lyssna på regnet och hans andetag.

Vi sjöng ikapp med Nirvana på förmiddagen, drack te invirade i täcket och utforskade varandras kroppar med fingertopparna halva natten.

Ingen kan få mig så lycklig som han kan.



Det lilla hjärtat; det pulserar än / can I still get into heaven if I kill myself?

God eftermiddag.

Jag ber om ursäkt för inaktiviteten but I've had better things to do.

Tillexempel haft sleepover med min kärlek och fått kramp i käken utav allt maratonskyssande.

Han är hemma i ett par dagar och lyckan är oändlig; jag mår som bäst med hans armar kring min midja / med hans händer intrasslade i mina dreads / med hans hud pressad mot min / med huvudet mot hans axel klockan fem på morgonen.

Hur som haver så begav jag mig till skolan ett par timmar tidigare denna morgon för att fotografera + äta frukost med Magda, majoriteten utav fotografierna i detta blogginlägg har hon tagit.


Magda fann årets första fann ekollon.

 
Och så fann vi löv som var större än våra ansikten så vi passade på att leka lite kurragömma.

 
Och så lekte vi i lövhögarna, it was totally lovely.

 
Jag fastnade i ett träd efter att ha kämpat i kanske tjugo minuter med att komma upp i det och hade på mig mina favoritbyxor.


Slutgiltligen så blåste jag såpbubblor i motljuset.

Fyra månader / you've been having real bad dreams.

Hello babes.
I skrivande stund sitter jag i Magdas säng och lyssnar på The Kooks.

Idag är det den sjuttonde oktober; mina dreads fyra månaders-födelsedag.

Det enda vettiga vi egentligen har gjort var att vi gick ut en sväng med Banana och hade picknick. Jag råkade visst stjäla med mig tre bitar tapet utifrån också men det kanske är lika bra.

Nu ska jag i varje fall se på HP och längta tills imorgon eftersom höstens första koja ska byggas då.



How to be social; for beginners.

Hallå. 
Igår var det ju som sagt Strängnäsmarknad (den enda höjdpunkten i livet häromkring som Åkersbo).

Jag inhandlade en alldeles fantastisk väska (läs: vars färg går ihop perfekt till mina gula dr.martens som jag invigde igår), mitt livs första rökelser, ett par haremsbyxor, brända mandlar, ett kanderat äpple samt fyra sorters te.



Det kommer bli fantastiskt att dricka gräddtoffee-, längtan-, mormors fruktblandning- och cocos-te nu i höst.


När jag kom hem strax innan klockan slog nio mådde jag fuktansvärt illa för att jag hade åkt karuseller / but oh it was worth it.

Jag försökte att sova men det tycktes vara omöjligt och det faktum att Sebbe och Fredrik stod och knackade på mitt fönster gjorde ju inte saken bättre.

Efter många om och men gick jag med på att gå ut med dem och satt hemma hos Fredrik fram till halv tre på morgonen. Jag är ärligt talat förvånad över att alla mina föredetta fantastiska vänner kommer tillbaka nu, jag är van vid att vara så ensam och utstött här men nu är dem tillbaka.

Nu ska jag i varje fall snart ut med K och senare kanske träffa Sebbe och Fredrik ännu en kväll men det återstår att se!
 
 

Vintern är i mitt kvarter om ett ögonblick och jag är livrädd.

Att sitta ute på marken till klockan ett på natten och prata om allt från mitt, Adans och Sebbes inplanerade lotr-maraton i vinter till egenpiercade septums med en föredetta världens-bästa-vän-i-hela-världen vid namn Petra är ju någonting jag verkligen skulle kunna vänja mig vid.

Sen att det är en stjärnklar himmel inatt är ju ytterligare ett plus i kanten, nu ska jag nog gå och lägga mig och hoppas på att morgondagen blir bättre än förväntat.


Ps. Är så oanständigt peppad på morgondagen.

Rotlös, hjärtlös, iskall; ville komma nära, röra vid dig.

Godkväll.
Jag åkte hem från skolan efter första lektionen (efter att Magda köpte världens bästa tröja + väska åt mig).

Efter att ha sovit sex timmar på de senaste tre dygnen så var det obesrkivligt angenämnt att sova i ett par timmar när jag kommer hem även om sömnen bestod utav endast mardrömmar.

Jag var ute och promenerade med K och Moa, det var oerhört skönt eftersom jag fick ventrilera ur mitt hjärtas värsta sorger till dem. Idag ser det ut som att den kluvna månen gråter, den saknar antagligen sin andra halva (so do I).

Denna vinter kommer att bli den värsta i hela mitt liv och jag är inte redo.

Psykologiska berg och dalar / som jag springer, brinner inne eller drunknar vilket som.

Godmorgon eller fortsatt trevlig natt eftersom jag precis som vanligt legat vaken hela natten.
Jag såg på "cyberbully" häromdagen förresten, jag kunde känna igen mig så fruktansvärt väl i vissa partier utav filmen och grät grät grät. Om ni får chansen - se den.
Det känns som att någon har plockat av ett kg ångest från min kropp för att det är fredag idag även om jag inte har några planer alls förutom att jag kanske ska äta middag med Moa och Kimberly.

Jag har faktiskt ingenting mer innehållsrikt att skriva så ni får ha en fantastisk fredag, puss.



Our hearts they beat and they break / no amount of pills will ever make you love yourself.

Ikväll gav jag bort en hel chokladkaka till K / ibland är en vän det finaste man har.

Om två dygn är det marknad, jag planerar att skaffa hem rökelser, te, drömfångare och möjligtvis någon slags tröja. Äntligen ska jag få umgås med en utav de bästa i hela världen (aka Olivia) och att jag dessutom ska spendera dagen med min andra halva (aka Magda) känns helt fantastiskt.

Det är svårt att se genom fingrarna på allt det mörka som har tagit överhand i mitt liv.
Hur många koppar skogsbärs-te jag än dricker bultar det svarta inom mig / jag kommer aldrig någonsin att bli ren.

Idag har jag kommit fram till att det är dags att byta psykolog och utreda kring om jag har de sju psykiska sjukdomarna jag misstänker att jag har. Jag vill ha vitt på svart att jag är defekt så att folk kan s l u t a säga att jag är normal när det lyser så klart att det är fel i huvudet på mig.

Oh you turned round and scratched out my heart.

Hallå.
Idag stannade jag hemma från skolan eftersom jag inte kunde sova denna natt heller och var fullständigt utmattad när väckarklockan ringde, lyckligtvis nog fick jag ett par timmars sömn efter det.

Jag har numera blivit upplärd utav mina föräldrar att jag inte har tillåtelse att prata om min självmordsbenägenhet; det är accepterat att tänka på det men jag ska inte prata om det.

Med andra ord så väger mitt hjärta tungt / är det mitt fel att jag vill dö?

Utanför sovrumsfönstret så frodas hösten.


Det är höst på allvar nu och ett tydligt tecken på det är mängden kanel-te jag dricker. 


Eftersom jag gick miste om förra hösten på grund utav hjärtesorg planerar jag att njuta utav denna med varenda millimeter utav min existens.

Hur som haver; jag fick choklad från min mor och tänkte att bloggen har ju faktiskt inte sett mitt ansikte på ett tag.


Jag försvinner ibland och alla frågar vad jag tänker på / mitt hjärta är ditt att förstöra.

Godkväll, i skrivande stund så skriksjunger jag och K den gamla klassikern "Det var en gång en fågel".

Hittills har vi lyssnat på Emmaboda-musik, dansat till YMCA och spillt sås över halva köksgolvet.
Vi fick ta emot elaka kommentarer från småbarnen på skolgården där vi satt och sjöng Mumford&sons @ operastyle.
I skolan fick jag reda på att jag ligger bra till i engelskan, var på konstutställning (jag var självklart i team depp-som-fan and it was totally fabulous), hade party och åt godis på stödmatten och slutgiltligen så sade min film/tvproduktionslärare ungefär det charmigaste någonsin; Heidi, vart har du vart hela mitt liv... På min lektion i fredags??

Nu ska vi ta ännu en promenad med Ks farmors hundar och sedan ska jag nog bege mig mot sänghalmen för att förhoppningsvis få en fruktansvärt fantastisk natt fylld med sömn då jag är inne på antagligen den fyrtionde timme som vaken / it's not that great.

Hoppas att er dag har vart minst lika lagom som min, kram.
 

Ghosts in my head are here again / autumn hasn't even properly started yet.

Sleepless nights are back again darling; har vridit och vänt på mig hela natten, läst meddelandet han sände sjuhundramiljoner gånger om (what if he's being serious).

Men nu är det dags att ta tag i livet (for now anyways) och gå till bussen, idag ska konstutställningen bli av and I'm pretty excited.

Hoppas att ni alla har en fin dag.

 

Love like you’re lost in some old fashioned movie and it all works out right in the end.


Orkar inte vara iskall vill bara känna.

Hallå.

Idag var jag ute på en kvällspromenad med Mia och jag måste erkänna att det var fruktansvärt trevligt att gå omrking och sparka löv och bara prata om allt mellan himmel och jord.


Livsstatus: Hjärtat bankar hål på bröstkorgen.

Min kärlek som ska befinna sig på andra sidan jorden i minst 365 dygn is getting second thoughts and my head is running wild.

"När jag är tillbaka kommer jag att göra allt för dig, för oss. Jag vill verkligen."

Och jag älskar dig verkligen på riktigt, nästan så att det blir på låtsas / jag behöver hans oregelbundna hjärtslag mer än någonting annat.


Men ta och skyll dig själv du varnades från första illusion / du hatar det falska och fula.

Godkväll ännu en gång.

Jag ligger för det mesta i min säng med feber och vaknar i panik upprepade gånger pga mardrömmar.

Jag har insett att rakbladen aldrig någonsin kommer att svika mig och det är en klen tröst, likaså är det faktum att vi om nitton dygn sitter på ett plan mot andra sidan denna planet en fruktansvärt liten ljusglimt i vardagen.


Att stirra på min lavalampa hela kvällarna och planera vilka böcker jag ska ta med mig till Rhodos är enformiga sysselsättningar och till och med Hellströms röst låter monoton i höstnatten.

Jag behöver variation från att traska omkring i mina docs och hata mig själv; det blir så tröttsamt i längden.

 

Jag vet inte hur jag ska överleva när hela kroppen (läs: hela min existens) skakar utav ångest.

Godkväll.
Jag tänker falla i samma grop som mångfalden utav bloggare och tala om hur förälskad jag är i Veronica Maggios nya skiva.

 
Jag försöker att få ordning och reda på mitt liv, hur svårt ska det vara ; åk till skolan.
Men när jag sitter där på morgonen och det känns som att världens alla cementblock placerats på min bröstkorg så fungerar det bara inte.

Jag sjukanmäler mig för obotlig ångest minst tre utav fem skoldagar per vecka och är redan uppe i 50% frånvaro.

Jag behöver hans fina ord mot min hud.

"Fatta om två år kan vi sitta och dricka vin på alla hjärtans dag nere på Karas."

Godkväll.
Idag har jag legat på gräsmattan och tittat på stjärnorna med K.
Vi lyssnade på Winnerbäck medan rökblommorna dansade ovanför våra huvuden, planerade nyårsafton och alla hjärtans-dag. Om tre månader är vi fyra dagar inne på tjugohundrafjorton.

Jag har noll koll på vad jag har gjort under detta år / jag startade året med lila hår, trillade ut och in ur kärleken, gick ned tio kg, skaffade en vinylspelare, blev med dreads, upplevde min första festival.

Snälla tjugohundrafjorton, be nice to me.

Jag sände både upp lyktor till stjärnorna och skjutsade ned dem i ån för inte alls så länge sedan och önskade att tjugohundrafjorton skulle behandla mig bättre än de senaste åren, jag önskade att väntan på honom inte skulle göra så ont som jag har förväntat mig.

Med hjärtvärken från helvetet välkomnar jag tionde månaden på året / jag ville inte förstöra allt det fina med min äckliga ångest.

Ikväll har jag tinnitus i hjärtat, inte ens att gröpa ur den smutsigaste sanningen inför K hjälper en kväll som denna.



Det är så himla många bokstavskombinationer som jag vill välla ur mig men allting fastnar som en klump i halsen.

Ikväll är det hål i mitt hjärta precis som i allting annat och det är alldeles lagom att inse en utav de värsta verkligheterna en flicka kan uppleva i hela sitt liv. Jag vet inte vart jag ska vända mig med all ångest som bara samlar sig i bröstkorgen precis som fåglarna i träden.

Välkommen oktober, om tjugofyra dygn sitter jag på ett plan långt bort åt helvete och det är en klen tröst.

RSS 2.0